stay with me
När jag inte ser dig
Kan jag glömma – att du får min hud att brinna
Jag önskar dig här
Men när jag ser dig
Gör det så ont
För alla de där drömmarna
Önskan
Att du vore min bästa vän
Att du skulle lyssna
Att du skulle veta allt
Att du skulle trösta
Och vara min trygga famn
Det gör ont
När jag ser dig
För jag förstår att det bara är drömmar
För du är ju inte ens min
Så nära
Och så långt bort
Och jag vågar inte ens säga
Någonting. Om hur jag ser på dig. Om hur vacker du är.
Hur jag skulle vilja röra dig
Hur jag vill lyssna på din röst
För alltid
Och jag säger inte:
Sluta inte prata
Gå inte
Stanna hos mig
Jag säger ingenting
Och förbannar min blyghet
Förbannar att du går
- Kanske för att jag inte säger: stanna
Och när du säger: vi ses.
Blir jag bara ledsen
För hur vet du att vi ses?
När vi aldrig ses.
Skriker: Stanna hos mig!
I mitt huvud.
För hur skulle du se på mig
Om du visste hur jag ser på dig?
/ia, sommar-12.
påsktext.
jesus
vi har våra tårar
men utan din död,
- skulle våra kinder vara för evigt våta
jesus
vi har våra sår
men utan spikhålen i dina händer
-skulle vi aldrig sluta blöda
jesus
vi har vår ångest
men utan din vånda, den natten, i getsemane, och det valet du gjorde,
- skulle vår ensamhet aldrig ha ett slut
jesus
vi har våra sjukdomar, men utan din kamp, utan dig seger på korset,
- skulle våra sjukdomar aldrig ha en chans att läka ut
jesus
vi har vår glädje
men utan dig, utan din uppståndelse,
- skulle vår glädje vara lika ytlig som en låga som tänds för en sekund, men sedan dör lika snabbt igen
jesus
vi har vår kärlek
men utan din kärlek, du som älskade oss först, du som lärt oss vad kärlek är, utan ditt Ja till faderns befallning
- skulle vår kärlek vara en meningslöshet
jesus
vi har vår död
vår död att döden dö – som vi alla måste göra
men utan din död
-skulle vår död vara slutet, det evigt svarta slutet
men i ditt liv överlämnar vi vår död
och i din död vi har vårt liv
/ ia, april-12
.....
varm rygg
i en mörk natt
- det är min önskan
hand på min axel
fast blick
en röst ”allt kommer bli bra”
- det är min längtan
öppen famn
starka armar
bär mig, när jag själv inte orkar
någon som andas luft när jag själv tappar andan
dagen
när man inte gråter ensam
när man skrattar dubbelt
när man delar sorg och fördubblar glädje
den dagen
jag ska vänta. utan substitut.
även om min längtan
är en varm rygg i en svart natt
/ia, mars-12
...
drömmarna
rosa lufslott
lätta moln – lätta fötter
och du krossar
tar ner
bränner
mina broar
välbehövligt
säkert
men att krypa
på knäna – igen
och lyckan
en parantes
ett smakprov
en teaser
och varför skulle man ens få drömma?
inga rosa moln
men röda ögon – igen
och ögonens svarta
långt utanför sin gräns
i den där droppen som trillar
tårar är bara vatten
och salt
en intorkad fläck på mitt golv…
var det allt vi blev?
och vem kommer minnas?
minnas oss?
och vem glömmer först?
/ia, feb 12
--
och jag och du
och havet
jag ännu inte sett
och du och jag
och läpparna
jag ännu inte kysst
och jag skulle skratta.
och du skulle le.
barnen i oss jubla – och lyckan släppas fri.
havet.
och saltet på min kind..
…skulle inte längre vara tårar
utan bara ett stänk,
ett stänk av kärlek
en sommarnatt
och vi skulle älska som fåglarna
älska varann
med alla sår och brister
sand mellan mina tår
din hud doftar sol
vatten i håret och en hand i min hand
vid havet
jag ännu inte sett.
/ ia, jan-12.
---
Jag har varit vilsen Gud – men du tog mig vid handen, och förde mig hem.
Jag var ett oskyldigt barn- och du Gud ledde min väg genom lek, glädje och sorg- du var vid min sida i kampen att bli vuxen.
Jag var hög på livet – på randen av det lyckliga. Men jag satte all min lit till människor – människor som svek. Jag glömde dig Gud, ändå tog du mig vid handen och förde mig hem.
Jag var vilse – i allt det svarta. När jag lärde mig om ångest och ensamhet. Då Gud, då tog du mig i handen, och förde mig hem.
Jag var vilse – i mitt sökande efter popularitet och denna världens lycka. Det var tomhet, endast tomhet. Men du Gud, såg mitt falska leende som blev till gråt om natten. Då tog du mig vid handen och förde mig hem.
Jag var vilsen – i en dimma av fest, förvirring och flykt. Då blev du min räddning – jag gav mig av, men trots min bortvända rygg, tog du mig vid handen och förde mig hem.
Jag var vilsen – i bitterhet och ilska. Då lärde du mig att förlåta och att bli förlåten. Trots min stolta nacke, mina hårda avvisande ögon – såg du på mig med kärlek och förde mig hem.
Jag var vilsen – i kampen mot perfektionism, att vara lyckad, duktig, duglig. I min tro av att inte räcka till. Men du såg mitt nedböjda huvud, mina sviktande knän. Du tog min hand, och förde mig hem.
För du Gud
- Du är större än allt det svarta. Du är större än min ilska, min ångest, min ensamhet.
- Du är större än allt världen kan erbjuda. Större än all tillfällig, tom lycka.
- Du är större än all sorg. Större än brustna relationer, större än svek, större än lögner.
- Du Gud, är större än all bitterhet. Större än alla syndiga tankar ett hjärta kan rymma. Större än min självcentrering. Större än jag, min och mitt.
Jesus - tag mig vid handen – och för mig hem.
/ia -sept-11.
---
De där tankarna.
Som övermannar dig.
Överfaller dig. Våldtar dig. Bränner dig. Äter dig. Inifrån och ut.
Den där känslan.
När det gnager, tär, kliar, sticks.
Och du kvävs. Han stryper dig.
Den elaka Herr Ångest, - som bara vill det onda i ditt liv.
Det där trycket – över ditt bröst.
När han tar det som är ditt.
Din glädje, ditt lugn, din frid - dig själv.
När han vill plåga dig.
I en helveteseld.
Den där oron
När det kryper i dig – kryper tusen kryp av obehag
Rastlösheten – bara springa, springa,
fort
bort ifrån han som jagar dig.
Han, som vill skrämma dig till döds.
Men
Det är inte sant.
Han finns inte.
Han är i din hjärna
Och ju mer du springer - ju fortare kommer han jaga dig
Stanna upp
Andas
Se honom i ögonen
Dra honom ut i ljuset
Och du kommer att se:
Han är bara inbillning. Ett luftslott.
Ditt hjärnspöke
- Och nu är han död och finns inte mer..!
/ia, okt-11.
--
Han och hon
Han: Jag, min, mitt.
Och hon likadant.
Och de krossades. Längs vägen. Tillsammans.
Ilskan. Vreden.
Som jag såg i ögon.
Förtränga, inte låtsas om.
För hennes skull.
Ögon som sa: Jag orkar inte längre. Jag vill inte längre.
Och jag såg. Såg allt komma.
Ett åskmoln som drog in.
Ett åskmoln i pannan.
Och vi räknande tiden.
Räknade ner.
10, 9, 8, 7…..
Och så pang!
Men: ett misstag.
6, 5,4… Igen.
Vi reder ut. Rider ut. Stormen,
3, 2, 1….
Noll.
Inget kvar. Slut, utan återvändo.
Hon är krossad.
Förkrossad.
När hon gett allt liv till någon.
Som inte ville bära det.
Inte kunde.
Som sa nej.
Som gick.
Som lämnade kvar.
Ett ensamt oroshjärta.
/ia, sept-11.
--
Och jag
- Känner ingenting, vill ingenting, kan ingenting
Apatin.
Glädjen
I kroppen, kryssen, kontrollen
Endast
Hård
Att göra sig hård
För att inte göra sig illa
För att inget ska ta sig in
Inget från förr
Prestationen. Att aldrig räcka till. Att inte vara sån –
- sån man borde vara
Vill inte
Vara lydig. Underordnad. Offra mig. Lida. Omvända mig. Överlåta mig.
Bara vara
Bara vara lycklig
Må bra
Som alla andra.
Snygg, framgångsrik, rik, populär, lyckad, karriär, självförverkligad, kär
Förbjudet?
Ibland förstår jag inte varför
Alls.
Varför det som skulle vara så bra
Blir krav, press, stress, otillräcklighet, skuld, skam.
Mitt dåliga samvete,
- som verkar räcka en livstid ut
Ilska, vrede. Hat
Så fult.
Gör mig ful.
Var finner man glädjen?
Är jag inte där? Inte räddad?
Eftersom glädjen inte finns där.
Förutom i kroppen, svetten, träningen, endorfinerna.
Det är allt
Och det är nog fel.
Jag vet att det borde finnas mer?
Men var finns det?
Och glädjen finns i människorna
Gemenskapen
Vad som helst, vill passa in. Bli omtyckt.
Inte vara annorlunda.
Inte vara salt,
när alla andra är socker.
Avundsjukan
Varför får inte jag sträva efter det
Det världsliga. Lyckan i nuet. Njutningen. Förströelsen.
Leva gott i livet.
För att det inte mättar?
För att det sker på andras bekostnad?
För att det finns en evighet som betyder mer?
Men var det meningen att livet skulle vara så svårt och laddat?
Jag tvivlar. Så starkt.
Inte på din existens Gud
Men på efterföljelsen. Som vanligt.
På min egen fömåga till efterföljelse.
Det gör så ont i mig.
Ont att tänka: jag struntar i hela skiten för jag kan ändå aldrig leva upp till kraven.
Men Gud. Mitt enda val. Det enda jag kan göra.
Att komma till dig.
Med min tro. Och mina tvivel.
Lämna hela, fula, trasiga, otillräckliga mig.
I din famn.
Du får hela mig. Så som jag är.
/ia, sept-11.
----
Alla så lyckliga.
Du ler.
Så att ingen ska se. Bakom masken.
Maskäten.
Trycket stiger.
Skriket – det tysta gallskriket som ingen hör.
Hotar att ta sig ut.
Så knip. Läpparna hårt.
Och le.
Och varje gång jag ser
Dig.
Er.
Ett litet hugg i hjärtat.
Ett lätt slag i magen.
Bländad.
Av dig.
Av Er.
Om
Om inte. Om, det hade kunnat varit jag.
Som stod där vid din sida.
Strålande lycklig och vacker.
Som fick ta din brunbrända hand.
Stryka genom ditt hår.
Jag skulle torka dina tårar,
Såsom ingen annan nånsinn gjort.
Och i min säng om natten.
När alla är så lyckliga.
Efter kärlekens kväll.
Är jag den enda som inte ler?
Som kväver ett skrik.
Som rullar varv efter varv.
Som vrider mig bland mina lakan.
Som en metmask vrider sig på kroken
Dödsdömd
Innan
Den sköna, befriande sömnen tar mig med.
Som en gäst,
Till lyckans land.
--
Jag förlorade.
Igen.
Det enda som inte skulle hända. Inte fick hända.
Men jag är svag.
Och förlorar. Min kamp. Mina ideal. Den fina bilden av mig själv. Av min nystart.
Jag förlorade.
Och du vann ingenting.
Bara lite skam och skuld.
Att du tog tillfället i akt.
Jag förlorade.
Vi vann ingenting.
Det var inte ens för kärleks skull.
”- Orkar. Inte. Längre. Vara. Duktig.!”
Enda anledningen.
Till att du fick mig. Hela mig.
Utom mitt hjärta.
Jag förlorade.
Det vita oskuldsfulla, än en gång.
Blev grå, än en gång.
/ia -augusti 2011
--
Hon
Jag inte känner. Hatar mig.
Och jag. Jag kommer förlora en vän.
Och han. Förlorar sitt liv. När han ljuger för sig själv.
Men det var jag. Som satt oss i situationen. Kanske.
Men jag ljög inte om mitt liv.
Och fick en andra chans, en ny fin fin vän.
Men nu är det snart över.
Och det är synd när hatet ska få vinna.
Synd om henne.
Där osäkerheten, hos en liten liten flicka, tar sig uttryck i hat.
Synd, när hon kväver relationerna omkring sig.
Släpp taget. Lita på honom du har kär.
Jag har det inte.
För jag gick vidare. För länge länge sedan.
/ia juli 2011
,,
Nån
Som inte borde vara nån.
Bortgömd, glömd och förlåten.
Som är 1000 mil ifrån.
Får fortfarande hjärtat att slå. Ögon att glittra. Munnen att le.
Men låt mig glömma. Dig.
Eller låt mig vara din vän.
Nån.
Som alltid tillhört någon annan.
Som fick mig att tappa andan, bli stum.
Som fick mig att leva.
Att gråta. Besvikelse.
Frustration.
Oåtkomlig längtan.
Du försvinner bort, i minnet, i glömskan, dimman.
Försvann i regnet.
Bort från mig.
Låt det vara.
Men nej. Du hoppar upp ibland.
En röd ruta.
Gubben i lådan.
Och det jag läkt, rivs upp igen.
Hade inga förväntningar.
Så ger du en förhoppning.
Det allra farligaste. Att få en tjej att tro, drömma, hoppas.
Men nej.
Du glömde mig igen.
För jag är bara något. Litet. Avlägset.
Du var stor. För mig.
Du åkte. Såg din ryggtavla försvinna.
Låt mig glömma. Eller kom hit och le.
För alla andra är så bleka. I jämförelse.
Ordagrant.
På alla sätt och vis.
Men kanske var det vackert?
/ia -juli 2011.
...
Varför får du fortfarande styra mig.
Vara så stor, när jag är så liten.
Förbytas med Gud. Avgud.
Varför.
Varför får du säga till mig att jag inte är lycklig.
Att jag inte mår bra.
När jag var så glad.
Varför.
Varför får dina ord sån stor betydelse.
Varför blir det sant.
Varför blir jag ledsen, frustrerad och arg.
Varför får du möblera om i mitt hjärta, min själ.
Varför.
Varför får du mig fortfarande att känna mig dålig, otillräcklig.
Som att alla världens fel är mina fel.
Varför får jag inte vara fri, glad och lycklig.
Varför gråter du för min skull? Det gör bara ont, värre.
Mitt dåliga samvete.
Varför dömer du mig, min nära, min kära?'
ia - juli 201
...
Vi pratar. Så fint. Om kärlek. Om allas lika värde. Om att vara en familj. Om att älska.
Men. En bortvänd blick. När vi ser på varann. För att vi inte orkar. Ta oss ann.
Du inte mig. Och jag inte dig.
En illusion. Att vi skulle ta oss igenom. Hinnan, av individualism. Skapa revolutionen. Kärleksrevolutionen.
Omöjligt. Så länge vi är i våra bojor. Av jag, min och mitt. Så länge Han har oss där han vill. I ensamheten, i självförverkligandet.
Och vi ler. Artigt. Artighetsfraserna. Men vill vi verkligen veta: Hur mår du? På riktigt. Tänk om någon vågar. Säga svaret: Det är skit.
Vågar vi titta in? I malätna hjärtan. I sorgen, skulden, skammen. I de svartaste av synder. Vågar vi visa?
Eller vill vi bara polera? På familjen, bilen, huset, drömmen, karriären, sminket, kroppen.
Ge en tia i boxen, för syns skull. Be en bön, för att det hör till. Prata lite om Gud. Om kärlek. Om ömsesidigt beroende. Rena vårt samvete en gång i veckan. Söndag passar bra. Kan kanske klämmas in mellan jobbet, städningen, plugget, träningen, disken, dammet, blöjbytet, fritiden, tv:n, bloggen, sängen, familjen, Perfekt. En tvåtimmars skrubbning av hjärtat. Nystart. Fräscht. Och kaffe på köpet. Halleluja!
Amen.
/ia juni-11
