...
Vi pratar. Så fint. Om kärlek. Om allas lika värde. Om att vara en familj. Om att älska.
Men. En bortvänd blick. När vi ser på varann. För att vi inte orkar. Ta oss ann.
Du inte mig. Och jag inte dig.
En illusion. Att vi skulle ta oss igenom. Hinnan, av individualism. Skapa revolutionen. Kärleksrevolutionen.
Omöjligt. Så länge vi är i våra bojor. Av jag, min och mitt. Så länge Han har oss där han vill. I ensamheten, i självförverkligandet.
Och vi ler. Artigt. Artighetsfraserna. Men vill vi verkligen veta: Hur mår du? På riktigt. Tänk om någon vågar. Säga svaret: Det är skit.
Vågar vi titta in? I malätna hjärtan. I sorgen, skulden, skammen. I de svartaste av synder. Vågar vi visa?
Eller vill vi bara polera? På familjen, bilen, huset, drömmen, karriären, sminket, kroppen.
Ge en tia i boxen, för syns skull. Be en bön, för att det hör till. Prata lite om Gud. Om kärlek. Om ömsesidigt beroende. Rena vårt samvete en gång i veckan. Söndag passar bra. Kan kanske klämmas in mellan jobbet, städningen, plugget, träningen, disken, dammet, blöjbytet, fritiden, tv:n, bloggen, sängen, familjen, Perfekt. En tvåtimmars skrubbning av hjärtat. Nystart. Fräscht. Och kaffe på köpet. Halleluja!
Amen.
/ia juni-11
Kommentarer
Trackback
