tyst
Det som gör ont
På insidan
Får mig att vilja skrika.
Högt.
Så högt – till dövhet
Men istället
Så gör det sårade i mig tyst.
Knäpptyst.
Och du undrar, varför jag inte pratar. Med dig.
Du undrar om jag överhuvudtaget lyssnar.
Om det är någon hemma.
Jag vet faktiskt inte.
Hon som bodde där inne, kanske gick ut.
Efter alla år, så kanske hon fick nog.
Fick nog av att inte vara tillräcklig.
Gick ut.
Och jag vet inte om hon kommer tillbaka.
Så nej. Det kanske inte är nån hemma.
/ia
juli-10.
Kommentarer
Trackback