ialindstrom

Jag, er Gud, gav er min jord.

Att förvalta och råda över.

Jag gav er skogen, och bergen och havet.

Jag gav er sommarn och vintern.

Jag gav er musiken och glädjen och skratten.

Jag gav er solen om dagen, och månen om natten – för att mörkret inte skulle få råda på denna jord.

Jag gav er djuren och naturen.

Jag gav er kroppar - att gå med, att dansa med, att älska med.

Jag gav er männen, jag gav er kvinnorna och jag gav er barnen. Att känna kärlek för.

Sen gav jag er språket.

Att uttrycka er med. Att uppmuntra varandra med. Att kommunicera er vilja med.

Jag gav er bönen. För att vi ska prata med varann. Jag ville ha en relation till er, mina älskade barn.

Jag gav er den fria viljan.

För att er kärlek till mig skulle komma från era hjärtan.

Jag står här och väntar.

Som en far vill jag bara sluta er under mina vingar, som rymmer så mycket mer än ni nånsinn kan förstå.

 Och jag har inga klor, så jag kan inte gripa tag i er och föra in er i mina vingars skugga mot er vilja. Jag kan bara bereda en plats. Ni måste välja själva.

Åhh, om ni ville komma till mig, mina barn.

Jag gav er gåvor och talanger. Att tjäna varandra med.

Jag gav er pengarna. Att förvalta. Att ge till den som inget har. Att visa kärlek och medlidande/empati med.  Och investera som kloka förvaltare, för att kunna tjäna mig.

Åhh, om ni insåg att jag är er skapare som bara vill er väl.

Jag födde ett barn

Som jag älskade över allt annat

Det var min förstfödda, min älskade, min ögonsten

Det var en del av mig, det var mitt kött och mitt blod

Och som en moder vaggade jag barnet i mina armar

Men jag kunde inte behålla min son här uppe hos mig

Det skulle vara för själviskt

Ni behövde honom

Så jag sände ner min son till världen

För att också alla andra skulle få del av den kärlek som mitt hjärta nästan sprängdes av, för min sons skull

Han hånades

Han bespottades

Han svettades blod

Han fick en krans av törne – som rispade hans panna

Och sen, sen slog dom min älskade son

Med en piska av järn och benbitar

Den slet upp köttsår på hans rygg

Sen gick han, min älskade, till Golgata

Han bar sitt kors

Och där, så genomborrades hans händer och fötter av spikar

Och jag fick se på.

Bom bom bom

Kan ni höra slagen?

Som ekar, genom årtusenden

Så gav jag, er Gud, min älskade son till er värld, för att var och en som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.



/ia.
- april 2010