---
De där tankarna.
Som övermannar dig.
Överfaller dig. Våldtar dig. Bränner dig. Äter dig. Inifrån och ut.
Den där känslan.
När det gnager, tär, kliar, sticks.
Och du kvävs. Han stryper dig.
Den elaka Herr Ångest, - som bara vill det onda i ditt liv.
Det där trycket – över ditt bröst.
När han tar det som är ditt.
Din glädje, ditt lugn, din frid - dig själv.
När han vill plåga dig.
I en helveteseld.
Den där oron
När det kryper i dig – kryper tusen kryp av obehag
Rastlösheten – bara springa, springa,
fort
bort ifrån han som jagar dig.
Han, som vill skrämma dig till döds.
Men
Det är inte sant.
Han finns inte.
Han är i din hjärna
Och ju mer du springer - ju fortare kommer han jaga dig
Stanna upp
Andas
Se honom i ögonen
Dra honom ut i ljuset
Och du kommer att se:
Han är bara inbillning. Ett luftslott.
Ditt hjärnspöke
- Och nu är han död och finns inte mer..!
/ia, okt-11.
--
Han och hon
Han: Jag, min, mitt.
Och hon likadant.
Och de krossades. Längs vägen. Tillsammans.
Ilskan. Vreden.
Som jag såg i ögon.
Förtränga, inte låtsas om.
För hennes skull.
Ögon som sa: Jag orkar inte längre. Jag vill inte längre.
Och jag såg. Såg allt komma.
Ett åskmoln som drog in.
Ett åskmoln i pannan.
Och vi räknande tiden.
Räknade ner.
10, 9, 8, 7…..
Och så pang!
Men: ett misstag.
6, 5,4… Igen.
Vi reder ut. Rider ut. Stormen,
3, 2, 1….
Noll.
Inget kvar. Slut, utan återvändo.
Hon är krossad.
Förkrossad.
När hon gett allt liv till någon.
Som inte ville bära det.
Inte kunde.
Som sa nej.
Som gick.
Som lämnade kvar.
Ett ensamt oroshjärta.
/ia, sept-11.
--
Och jag
- Känner ingenting, vill ingenting, kan ingenting
Apatin.
Glädjen
I kroppen, kryssen, kontrollen
Endast
Hård
Att göra sig hård
För att inte göra sig illa
För att inget ska ta sig in
Inget från förr
Prestationen. Att aldrig räcka till. Att inte vara sån –
- sån man borde vara
Vill inte
Vara lydig. Underordnad. Offra mig. Lida. Omvända mig. Överlåta mig.
Bara vara
Bara vara lycklig
Må bra
Som alla andra.
Snygg, framgångsrik, rik, populär, lyckad, karriär, självförverkligad, kär
Förbjudet?
Ibland förstår jag inte varför
Alls.
Varför det som skulle vara så bra
Blir krav, press, stress, otillräcklighet, skuld, skam.
Mitt dåliga samvete,
- som verkar räcka en livstid ut
Ilska, vrede. Hat
Så fult.
Gör mig ful.
Var finner man glädjen?
Är jag inte där? Inte räddad?
Eftersom glädjen inte finns där.
Förutom i kroppen, svetten, träningen, endorfinerna.
Det är allt
Och det är nog fel.
Jag vet att det borde finnas mer?
Men var finns det?
Och glädjen finns i människorna
Gemenskapen
Vad som helst, vill passa in. Bli omtyckt.
Inte vara annorlunda.
Inte vara salt,
när alla andra är socker.
Avundsjukan
Varför får inte jag sträva efter det
Det världsliga. Lyckan i nuet. Njutningen. Förströelsen.
Leva gott i livet.
För att det inte mättar?
För att det sker på andras bekostnad?
För att det finns en evighet som betyder mer?
Men var det meningen att livet skulle vara så svårt och laddat?
Jag tvivlar. Så starkt.
Inte på din existens Gud
Men på efterföljelsen. Som vanligt.
På min egen fömåga till efterföljelse.
Det gör så ont i mig.
Ont att tänka: jag struntar i hela skiten för jag kan ändå aldrig leva upp till kraven.
Men Gud. Mitt enda val. Det enda jag kan göra.
Att komma till dig.
Med min tro. Och mina tvivel.
Lämna hela, fula, trasiga, otillräckliga mig.
I din famn.
Du får hela mig. Så som jag är.
/ia, sept-11.
